Torsdag kväll lyckades Håkan ta den största på 1.6 kg och han hade då tagit säkert 10 öringar så jag började fundera på vad jag gjorde som var fel. Beslöt mig för att tackla iordning mitt 2-hands som jag fått av Håkans pappas kusin Dan Rotter, ett Evotech 12". Peter hjälpte mig att göra iordning en sjunkspets så att jag verkligen skulle komma ner till fisken.
Fredag morgon stack jag och Håkan ut men blev rätt besvikna då de sänkt vattnet ytterligare. Det var en sån där känsla då man fiskar och inte helt hundra tror på att det faktiskt skulle kunna hända, men plötsligt så, efter att jag svept flugan över ett grundparti och reser spöt så sitter där min första 2-hands öring. 2,1 kg vägde den och jag var lyrisk över den öringen. Var så glad så jag nästan hade kunnat sluta fiska och varit nöjd ändå men det var väl en jäkla tur att jag inte gjorde det. Några släpp senare står jag och kastar på felslängen in mot rätt grunt vatten och plötsligt bara suger det till i linan, -japp! Den här känns större, säger jag till Håkan. Fisken bestämmer sig för att göra mig riktigt nervös, nästan rädd och formligen exploderar i ett hopp säkert en halv meter ovan vattenytan. Då jag ser hur stor den är så skriker jag rakt ut. 15-20 minuter senare lyckas Håkan håva den och jag lägger mig ner i båten, helt färdig. 5,85 kg landar vågen på och den mäter 91 cm.

Kramar J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar